Hur ska man överleva när den riktiga tonårspuberteten inträffar, när hon redan nu fem år utmanar sitt öde dagligen med utbrott?
Kommer man inte på engång så blir det skrik, och även när det är hon som gjort något dumt så är det JAG som ska be om förlåt först!! Tror jag blir tokig! Sliter mitt hår och räknar till tio.
Igår kväll så hade vi en dust. Sen ska vi prata om saken, men då får jag inte prata om henne, utan varför jag blir arg. Försöker att tala om för henne att jag inte är arg utan vill bara prata, Hon: "nu har vi möte mamma, bryt, varför är DU arg på mej?
Jag är inte arg, varför är du arg? Hon: bryt!!Jag är sur, tycker inte om dig, ska aldrig mer krama dig och pussa dej!!:(
Lite senare så,:" älskar dig mamma" .
Ibland blir man inte klok på barn. Dem är väl för härliga.
Nu ska vi ut och bada, skönt med ledig fredag när solen lyser.
Kram
3 kommentarer:
Ja...Det är som en riktig berg och dalbana...det enda som kostar är tålamodet och ibland är det slut... man behöver semester föra att sammla på sig mer tålamod...eller hur är det med det igentligen? Det får bli en utvärdering av det efter semester.
Vet hur det är bor med dig. Kram
vet hur det är...
Skicka en kommentar